Det är inte alltid fun and games i hobbyn. Senaste tiden har jag haft lite tråkiga motgångar i akvariehobbyn. Först mind BDxleo som dog i april.
Sedan var det min största Polypterus endlicheri som stod på tur. Köpt av
pleco för några år sedan, och han köpte den själv år 2003/2004 då den knappt var 20cm lång. Den blev 54cm ungefär, växte inte många milimeter efter jag köpt den av pleco... Men ca 15 år gammal fisk! Det sög det med. Osäker varför den dog, men eventuellt kunde det vara någon parasit; Costia eller Oodinium. Så karet är nu medicinerat med protozin och furapond.
Och nu senast så var det ännu en rocka som kilade vidare, en av mina P. henlei hanar... Hittade han plötsligt stel och grå, med en del tuggskador i disken. Inga andra tecken på sjukdomar eller något. Åt och mådde hur bra som helst.
Strax innan henlein dog så upptäckte jag också att, väldigt kort efter att jag flyttat tillbaka en marble motoro hona till stora karet, så vart hon helt söndertuggad i disken över en natt. Det var riktigt illa.. Flyttade tillbaka henne till karantänkaret igen där hon fick lugn och ro, men hon började smalna av till den grad att hennes panna sjönk in innan hon kom igång med maten igen. Så det var ganska nära ögat. Men nu är hon på gång igen, både äter och läker fint. Men det kunde slutat med döden om jag inte upptäckt det eller haft möjlighet att flytta på henne.
Och den sista NTTn jag har (utav 5 från början) har börjat visa samma symtom som sina tidigare kompisar som kilat vidare. Börjar hosta ut maten, trots att den är på hugget som fan. Smalnar av, simmar vingligt, ser allmänt kass ut. Känns hopplöst då jag redan provat 5 olika mediciner samt rejäla saltbad utan större effekt på de tidigare från samma batch.
Det konstigaste är nog dödsfallen bland rockorna. Inga som helst tecken på aggressioner eller något under dagen. Nattetid vet jag ju inte vad som händer, men inga särskilda bitmärken eller något har uppkommit förr. Förutom då när hanar är lite pilska, men det brukar bara bli ganska lindriga skador - och i de allra flesta fallen på honorna så klart... Jag funderar på om det kan vara någon sorts konkurrens / rivalitet mellan hanarna? Som ökar när man flyttar in och ut honor, samt när de börjar bli könsmogna?
Oavsett, det är sånt här, speciellt när allt kommer så nära inpå, som man börjar undra vad man håller på med egentligen. ?Man vill ju lära sig av sina misstag, men det är svårt när man inte riktigt vet vart det gått snett. Sen så är det ju samtidigt den mörka sidan av vår hobby - fiskarna dör.
Skrivet av HampusH
