Wolfens nya, galna undervattenvspredatorer!

Well. Som några kanske noterat: att vänta på Segrest blev till slut ungefär som att vänta på Jesus återkomst - fulllt möjligt någon gång i framtiden, men föga troligt under vår livstid.  Så. När Olle Wrandell slutligen var villig att både leverera fisken upp till civilisationen, samt släppa iväg både stoooora jaggan, ett guldjaggepar, ett gäng Vieja maculicauda, samt två  FH av god kvalitet, då var det bara att säga "Fuck it" och slå till. Så....igår kväll var det leverans av en svartstrimmig flicka och snart därefter simmade mitt nya mysgäng i sin nya pöl. Med sina 840 liter (kanske 900 liter i systemet), var det naturligtvis ett rejält nerbyte för de som tidigare huserat i Olles stora tank, men ändå, får vi hoppas, fullt tillräckligt ändå. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig. Nu så här dagen efter, är det faktiskt de största viejorna som börjat bli leksugna och terrorisera de övriga, vilket var rätt otippat. Gissade annars på att det skulle vara jaggorna eller blomskallarna som skulle börja muckandet, men de är snälla som kissekatter, som synes på filmen. Hur som helst, the game is on! 

Fan va fint!!!
Satsas det på odling av udda kvalisort?

En mustig dovii-hane hade gjort sig där

Nä. Efter 18 år med diskus och saltvatten ska detta bli mitt myskar. Mina husdjur, som jag kan gå runt och mata lite och betrakta medan jag rättar  prov och planerar lektioner, samtidigt  som jag mysbyter lite vatten. Bara mys. Inget seriöst avelsprojekt. 

Wetpets med andra ord 

Gött!

Absolut!  Sen om det kommer bli harmoni i gruppen, eller om det kommer att sluta med att Stor-Jaggen är den enda överlevande, det får väl framtiden utvisa. 

Grymt! De där guldjaguarerna var faktiskt riktigt schyssta. Hade lätt kunnat tänka mig att hålla sådanna i framtiden. Vanliga jaguarer med för den delen. 

Blir intressant att se vad det blir av dem. 

Liten uppdatering´: En vecka har gått imorgon, sen den huggtandade hopen damp ner i karet och lite har åtminstone hänt. Viejorna (lekparet) är klart kaxigast än så länge. Hanen smågruffar mest hela tiden och är nog smått irriterad över att endast sand finns som inredning, vilket gör att det inte blir lätt att "claima" någonting att försvara, vilket såklart även är tanken. Den stora jaguaren började äta först igår, när jag serverade artemia, innan har han visserligen betett sig normalt, men vägrat äta. Inte ens när det serverades kampfiskhonor från kontoret en dag, så kom de bara ut igen, bara för att bli slukade direkt av guldjaggorna istället.  Har dock inte varit speciellt orolig, då Olle påstått att han brukar ha en period av matvägran när han flyttas. Nu känns det dock fint att han är igång, absolut min favoritfisk i karet - och knappast någon som ens viejorna muckar med. ´Ormskallarna är inte efterblivna, åtminstone. De håller fred på sig och simmar duktigt undan när pappa Vieja kommer störtande. Dock har tyvärr istället´den ena ormskallen börjat ge sig på den andra och har tufsat till den lite, samt fått den att gömma sig bakom ena förfiltret på nätterna. Får se hur det går, FH var mest bonusfisk ändå, nöjér mig med att en överlever. Muterade muppfiskar.....de äter åtminstone riktigt bra, bägge två. Än så länge. Over and out.

Senare på dagen: Efter 17 år med diskus, kan jag spotta en fisk med begynnande magproblem en becksvart natt när jag går i sömnen. Och idag visade den uppspöade FH:n de första, tidiga tecknen på sänkt allmäntiilstånd med begynnande flaggisproblem. Suckade djupt. Slutaade jag inte med diskus och skaffade tuffa ciklider för att slippa sån här skit? Det fick bli en kompromiss, tänkte jag, och håvade upp kräket och flippade ner honom i väggkaret hos de 13 unga scalarerna ist, samt trimmade upp värmaren lite. Mesfisk. Kan du inte ens bjuda lite motstånd mot en fisk i precis din egen storlek? Nåja, tänkte att han åtminstone har minst lika stor chans att överleva där, som i större karet, där för övrigt den elake blomskallen beter sig exemplariskt nu när artfränden, eller vad man  nu ska kalla den, är borta. 

Lite bilder från ikväll. Den andre FH:n har lugna gatan nere hos scalarerna och idag åt han pellets med god aptit. Kanske säljér jag iväg honom, när fenorna växt ihop och han morskat på sig lite. Får se. Den andre (som på bilden nedan) är helt klart min favorit, så det var ju tur. Älskar blått. 

Haha kolla Sensate nytt, vilket jävla sammanträffande!

Såg det. Lycka till med dina macus.  

Desamma, sjukt snygga cyklider du har!

Gillar skarpt din långnosade firre. En sån där flasknosdelfin, va? 

Haha aa typ, dvärg flasknosdelfin kan man säga!

Uppdatering. 

Okej. Så blomskallar är tydligen inget för mig. Jag gjorde mig av med plattfiskarna efter runt 20 år i hobbyn, pga att jag helt enkelt slutligen tröttnade på fittfiskar. Bara tröttnade, helt enkelt. Bakteriekänsliga fiskar med likaledes känsliga magar, som man alltid måste passa med minutiös exakthet och, förutom stora vb och minutiös hygien, dessutom måste välja  foder åt med  stor omsorg. Fittfiskar, med andra ord.  Och jag lovar, om någon hade berättat att FH också tillhör denna kategori, hade jag aldrig skaffat några, men nu är skadan redan skedd och de kommer döden dö, so be it. 

Ni minns kanske att den ene FH fick lite pisk av den andre, varpå jag flyttade honom till scalarernas 350 litersburk? Så långt, så gott. Väl där åt han med god aptit, och jag invaggades i tron att faran var över, men icke. Snat fick han svamp på sina sår, varpå undertecknad även saltade upp karet åt honom. Tempen var redan ändrad till 30 grader, vilket även scalarerna klarar bra. MEN, efter ytterligare några dagar, började pelletsen poppa ut ur munnen på honom, och nuförtiden står han där han står. Nu sist också med den karaktäristiska vitskiten hängade ur röven. Till saken hör att jag vägrar att värmebehandla. Aldrig. Dels fungerar det väldigt sällan (som den som hållit diskus i några år, oftast kan intyga). Dels orkar jag helt enkelt inte  med några fler fittfiskar. Så intressanta är de inte, helt enkelt. Ytterligare en orsak, är att en fisk som börjat stöta bort tarmslemhinnan (det är egentligen den vi ser när fisken "skiter vitt"), även kommer att få en ganska omfattande ärrbildning i tarmväggen, om den någonsin blir frisk, vilket i sin tur kommer att leda till att den får mycket svårare att tillgodogöra sig näring - och därmed även kommer att växa sämre. Därför har jag, under de senaste 10 åren, utelslutande nackat de fiskar som visat sig vara så svaga att de börjat med dessa dumheter. I det här fallet, ska jag dock vara storsint och låta det bero. Ibland ordnar nämligen flaggisproblem sig själva, varför är omöjligt att svara på.  

Desto mer förvånad, blev jag dock i förrgår, när jag insåg att även den FH som går tillsammans med cyklisterna, också börjat visa de första tecknen på magproblem. Då skakade jag bara på huvudet och tänkte att det måste vara inbillning - denna fisk har ju, hela tiden, varit hälsan själv.  Men nu idag, står även denne med tarmslemhinnan hängandes ur röven. Vägrar dock att höja till mer än 30 grader, även där. Cyklisterna kommer inte att gilla det och det avgör saken. Världen är full av fittfiskar. De finns överallt, hos varenda diskusodlare och (tydligen) Flowerhornförsäljare. Stora, rejäla, lovande jaggor, däremot? Sällsynt, these days. 
(P.S Självklart är vattenvärdena tipp topp. D.S) 

Jävla oflyt då...

Finns det inget annat än salt och värme som biter på flaggulater?

Jo, absolut, Octozin kan fungera alldeles utmärkt, men där kommer de praktiska problemen in, för något medicineringskar har jag tyvärr ingen plats till i den här kåken. Och medicineringen tär på bakteriefloran i filtren, samt medför att man måste gå ner i matning, eftersom medicinen långsamt bryts ner i vattnet. Det blir också väldigt svårt att ordna i 840-litersburken, eftersom det går åt en hel jäkla massa tabletter till att medicinera den volymen. Det skulle vara, om man tömmer hälften av vattnet, men då blir volymen allt i minsta laget för gruppen som helhet och lägger man därtill att filtermassan i ytterfiltren kommer att ta skada, så är valet att avstå, rätt enkelt. Äsh, får klara mig utan FH, helt enkelt, alternativt får de pigga på sig av sig själva, medelst salt och lite över 30 grader. Det viktiga i affären, var trots allt cyklisterna. 

"pga att jag helt enkelt slutligen tröttnade på fittfiskar" Du är helt klart min nya favorit på forumet. Kanske ska göra ett försök med Channor? Allt annat är faktiskt fittfiskar och dom fiskar man med spö med en redig krok i käften.

Jag fick behandla mina P.menarambos med octozin. Hade det på tungan förut 
Iaf,  fick en som halkade efteri storlek, förstod aldrig varför, men din förklaring om ärrvävnad i tarmen verkar trolig!